206. Rain (1966)

Artist: The Beatles Kompositörer: John Lennon & Paul McCartney

Utgivningsår: 1966 Album: –

__________________________________________

Ja, jag vet. Inläggen duggar inte alls tätt just nu (no pun intended).

Ingen har väl missat att vi nu kan streama vårt älskade Fab4. Världens mest älskade band. Det där fantastiska bandet från Liverpool – som alla älskar. The Beatles!

Och jag faller in i hyllningskören (men fattade galoppen lite sent pga min ålder). Hur som helst – vet inte hur många gånger jag lyssnat på Abbey Road, Revolver och Rubber Soul. Just i den ordningen. Ja, och så den där Sgt Pepper-plattan. Och några av de andra (just i den ordningen).

Tänkte dock uppmärksamma en annan låt. Bortglömd är den kanske inte men nog så underskattad. Jag snackar “Rain”. Det är en förträfflig Beatleslåt. Bara sådär. Faktiskt bättre än många andra!

Så varför är den då undanskuffad och aningen bortglömd?

Kanske för att den aldrig fick plats på någon av bandets plattor utan agerade B-sida till “Paperback Writer”. Ja ja, den har ni hört  – eller hur?

“Rain” är dock minst lika bra. En utomordentlig poplåt  – som bandet till och med lät spela in en video till. Och då snackar vi 1966!  Det här lär vara första låten där John Lennon (som sjunger och lär ha skrivit låten) hördes baklänges – lyssna på sista versen. Och sen har vi Ringo Starrs trumspel, som är något utöver det vanliga. Ett fantastiskt hantverk är väl den bästa beskrivningen –  de som någonsin tvivlat på Ringos förmåga kan ju lyssna på den här låten. Han gör ett gott jobb här – minst sagt.

Och med det sagt – gott nytt år! Vi syns 2016!!

“I can show you that when it starts to rain
everything’s the same”

 

205. The Tourist (1997)

Artist: Radiohead Kompositörer: Colin Greenwood, Ed O’Brien, Jonny Greenwood, Philip Selway & Thom Yorke

Utgivningsår: 1997 Album: Ok Computer

_______________________________________

Om någon tvingar mig att göra en lista över de allra viktigaste och bästa plattorna utgivna under nittiotalet, jag då hade Radioheads Ok Computer hamnat på topp tio.

Om någon sedan tvingar mig att göra en lista över de allra viktigaste och bästa plattorna utgivna någonsin, jag då hade Radioheads Ok Computer hamnat på topp tio.

Så jävla bra är den plattan – om du nu av någon anledning missat den. Och sista låten “The Tourist” är kanske en liten avvikelse men så otroligt bra. Bandets gitarrist Jonny Greenwood lär ha skrivit den som en kontrast till övriga låtar på plattan. Han ville ha en låt där det inte händer någonting var tredje sekund, och fick inspiration genom att observera stressade turister i Frankrike.

Sångaren Thom Yorke förlängde upplevelsen med en tripp till Prag, där han skrev texten i samma turistanda. Men som han själv sagt om låten; “det är en låt från mig själv till mig själv där jag säger IDIOT – dra ner tempot. För det var precis vad jag behövde just då”.

En fantastisk låt som avslutar ett fantastiskt album – där både känsla, närvaro och låtmaterial är av högsta kvalité. Radiohead har aldrig varit i närheten av att skapa något liknande sedan dess.

“Hey man slow down, slow down
idiot slow down, slow down”

204. Hey, Johnny Park (1997)

Artist: Foo Fighters Kompositörer: Dave Grohl, Nate Mendel & Pat Smear

Utgivningsår: 1997 Album: The Colour and The Shape

_________________________________________

Jag är inget stort Foo Fightersfan men den här låten är ta mej fan grym! Och Dave Grohl är inte världens bästa sångare men det han saknar röstmässigt tar han igen i ren och skär vilja. Nån form av bokstavskombination har han nog; sitter liksom aldrig still.

Sedan är han en jävligt bra trummis, och på den här andra plattan är det Dave som spelar trummor – även om Taylor Hawkins (som nog är en bättre sångare än Dave) tog över kort efter att skivan spelats in.

Ja, förresten – det där med trummorna på The Colour and The Shape är ju en historia för sig. Det var nämligen tänkt att plattan till skillnad från den första (där Dave spelade alla instrument) skulle vara en bandinsats. Men, Dave var inte nöjd med trummorna och spelade in dessa igen (i smyg). Fast sedan berättade han såklart för trummisen William Goldsmith om sitt tilltag och förklarade att det var så det måste bli – men erbjöd honom fortfarande platsen som bandets trummis. Goldsmith tackade dock nej och lämnade bandet (han har själv sagt att han i annat fall inte haft nån som helst värdighet kvar).

Nåja, “Hey, Johnny Park” är en utomordentlig låt. Kanske utan de allra hookigaste refrängsnuttarna bandets alla hits har? Men jag gillar den skarpt; inte minst det svängiga trumintrot och de gungande inledande ackorden. Sedan tar de ner låten i versen för att i sedvanlig FF-anda vräka på i refrängerna.

Den har ett osedvanligt sväng. På nåt sätt. Fast jag har ingen aning vad den handlar om. Grohl själv har sagt att den handlar om en himla massa saker, men att anledningen till att den heter “Hey, Johnny Park” är att det är namnet på en gammal barndomskamrat han  inte snackat med sedan han var fjorton bast. Och att han tänkte att om han döper låten till just detta kanske Johnny hör av sig.

Om de två barndomskamraterna återförenades eller inte förtäljer dock inte historien.

“it’s impossible
I can’t let it out
you’ll never know
am I selling you out
sit and watch
your every mood”