365 låtar

som kräver en förklaring

223. Will O the Wisp (2016)


Artist: Opeth Kompositör: Mikael Åkerfeldt

Utgivningsår: 2016 Album: Sorceress

______________________________________________________

Alltså, jag får såna otroliga Jethro Tull-vibbar av det här. På ett bra sätt.

Det känns som om Opeth har hittat ett eget uttryck, och sedan plattan Heritage (2011) har de verkligen utvecklats och känns som ett av de mer intressanta svenska banden just nu. Ska kanske tilläggas att jag inte är något fan av bandets tidiga – lite hårdare – plattor.

Min introduktion till Opeth skedde med plattan Damnation, mestadels för att jag läst nån intervju – förmodligen med fronfiguren Mikael Åkerfeldt – som sade att just den skiljer sig från bandets övriga plattor.

Men det var då. Nu verkar Opeth vara ett band i ständigt sökande efter nya uttryck och jag har varit en flitig lyssnare sedan nämnda Heritage. Kanske har jag ett och annat att säga om Åkerfeldts något begränsade röstresurser – tänk om de slängde in en riktigt bra sångare i mixen? – men det är det lilla.

Nåja, Jethro Tull är kanske en missledande länk för skivan bjuder på långt mer hårdare tongångare än just detta spår. Fast ändå, det är något talande för bandets utveckling. Älskar blandningen av hårda progressiva partier med snudd på lättsamma jazzinfluenser. Som om Opeth vill vara hårdrockens Jan Johansson.

Fantastiskt bra – och jag har bara börjat lyssna på nya plattan Sorceress. Det känns som om den växer och bjuder på nya intryck vid varje ny genomlyssning.

“And time it waits for no one
It heals them when you die
and soon you are forgotten
A whisper within a sigh”

Advertisements
Leave a comment »

196. Tanken e fri (2015)


Artist: Conny  Bloom Kompositör: Coony Bloom

Utgivningsår: 2015 Album: –

_______________________________________

Som Electric Boys-fan kan jag inte annat än ofamna detta. Conny Bloom på svenska låter proggigt sjuttiotal med blommig dekor. Eller förlåt, blooomig.

Här gör han sin första låt på svenska (tanken är inte bara fri utan även att ett helt album ska följa) och det känns helt naturligt. Stockholmskan spär på det proggiga intrycket (jag får nästan lite November-vibbar).

Texten känns lite stolpig till en början men jag säger som grabbarna i Café Bärs – den är rätt schysst asså! Conny på svenska håller. Jag gillar’t! Det svänger och jag hoppas att resten av plattan är lika bra. Och så borde han ändra namn till Conny Blom, såklart – då är cirkeln sluten.

“Hoppsan lilla Kerstin”

Leave a comment »

188. Carpet Crawlers (1974)


Artist: Genesis Kompositörer:  Tony Banks, Phil Collins, Peter Gabriel, Steve Hackett & Mike Rutherford

Utgivningsår: 1974 Album: The Lamb Lies Down on Broadway

_____________________________________________________

Proggen är svår för mig. Och hur mycket jag än beundrar Peter Gabriel så har perioden då han frontade Genesis varit extra svår för mig. För mig är soloartisten Peter Gabriel den jag sätter i första rummet, och – när jag är på det humöret – så avfärda jag gärna Genesis med Gabriel som ‘snudd på’ cirkusmusik.

Det gör säkert några upprörda.

Men jag kan inte hjälpa det!

Fast, “Carpet Crawlers” är ett fantastiskt undantag. Den funkar till och med med Phil Collins på sång. Inget ont om honom men han är ingen Peter Gabriel. Eller hur?

Nåväl, den här låten hittar du ursprungligen på jättehyllade konceptplattan The Lamb Lies Down on Broadway men jag har ärligt talat aldrig fattat vad som är så bra med den. Fast den här låten fastnar – uppenbarligen tagen ur sitt sammanhang men ändå bra.

Vet inte riktigt vad det är jag gillar. Den känns bara bra. Lugnande och lite hymnaktig, liksom. Tror inte att jag kan förklara det  bättre. En flummig men ändå medryckande refräng som liksom biter tag i en och inte riktigt släpper taget, alls. Åhhh …. önskar att jag också kunde uppskatta och älska de där tidiga Genesisplattorna precis som fansen. Men det gifter sig sällan för mig, för att använda en klyschig klyscha.

“The carpet crawlers heed their callers
you gotta get in to get out”

Leave a comment »