365 låtar

som kräver en förklaring

106. The Road


Artist: Nick Cave & Warren Ellis Kompositörer: Nick Cave & Warren Ellis

Utgivningsår: 2010 Album: The Road (Original Film Score)

_________________________________________________________

Det är rofyllt att lyssna på soundtrack. Jag gör det ibland, och det har inte så mycket med filmen eller mina upplevelser kring denna att göra. En del filmmusik är helt enkelt bra; även om den tas ur sitt sammanhang.

Nu råkar det slumpa sig så att The Road är en bra film baserad på en helt fantastisk bok. Om du inte läst boken gillar du förmodligen inte filmen alls. Om du läst boken tycker du förmodligen att filmen är ok, på sin höjd. Musiken är dock fantastisk och den får mig nog att minnas en läsupplevelse utöver det vanlig i Cormac Mccarthys dystopiska berättelse. Redan från första sidan tar den ett rejält grepp om dig och guidar dig in ett mörker där inga ljusglimtar syns utan bara leder till ännu mera mörker. Det är kolsvart hela vägen.

Nick Cave har alltså gjort filmmusik till denna berättelse tillsammans med Warren Ellis. Dessa herrar har känt varandra länge och spelat tillsammans i både The Bad Seeds (som kompar Cave) och gruppen Grinderman. Tillsammans har de gjort ett flertal soundtracks och inte minst sticker även The Assassination of Jesse James by the Coward Robert Ford ut bland dessa.

Vet inte riktigt hur jag ska beskriva musiken. ‘Avskalat’ är kanske ett ord som passar, där pianot och stråkarna ofta står för stämningen. Just titelspåret “The Road” summerar det hela ganska bra. Och varenda gång jag lyssnar igenom detta soundtrack rycker jag till vid stycket “The Cannibals” som återigen får mig att uppleva det där huset med källaren. Hugah. Ska dock inte avslöja något – läs boken!

“People were always getting ready for tomorrow. I didn’t believe in that. Tomorrow wasn’t getting ready for them. It didn’t even know they were there.”

Advertisements
Leave a comment »

5. The Perfect Drug (1997)

Artist: Nine Inch Nails Kompositör: Trent Reznor

Utgivningsår: 1997 Album: Lost Highway

_____________________________________________________________________________________________

Jag är medveten om att upphovsmannen till den här låten, Trent Reznor, ser den som ett misslyckat experiment. Nine Inch Nail-bossen har sagt att “The Perfect Drug” är den enda låt han egentligen ångrar. Han verkar tycka att processen i studion blev stressad när han spelade in låten till filmen Lost Highway. “You have a week to do a track for a movie, the mindset that you kind of adapt in that situation, or I did, was ‘let’s go in and experiment and see what happens'” säger Trent och konstaterar sedemera: “it feels like the least thing that I would play to somebody if they said play me, y’know, the top hundred songs you’ve written”.

Hmmm, hundra sånger som är bättre än den här. Skrivna av Trent Reznor? Njae, det köper jag inte! Men visst, man bör inte fråga konstnären om  tavlan, eller hur? Den här låten är fantastisk, om du frågar mig (och hamnar lätt på topp 10, på reznorlistan). Vidare känns den på något sätt  mer begriplig än filmen den ackompanjerar. Har sett David Lynchs Lost Highway typ tre gånger men fattar fortfarande inte vad den handlar om. Fast jag kan ändå inte avskriva den som dålig. Är inte det underligt om något?

“The Perfect Drug” är så galet överproducerad att den slår över och blir bra. Det statiska gitarrharvandet blandat med den rytmiska industrihysterin och de stundtals överdimensionerade trummorna som blandas med ett programmerat dito utgör någon konstig symbios. Det kränger än hit, än dit!  Det är hysteriskt hela tiden. Som ett galet experiment. Ja, fast på ett lyckat sätt.

Tror att den här låten på något galet sätt kombinerar allt jag egentligen inte gillar – på ett bra sätt. Som en slags perfekt drog! Någon sade ‘less is more’. Ha! More is more!

Leave a comment »