365 låtar

som kräver en förklaring

170. How Could You Want Him (When You Know You Could Have Me?) (1991)

Artist: Spin Doctors Kompositör: Spin Doctors

Utgivningsår: 1991 Album: Pocket Full of Kryptonite

___________________________________

De där första åren i början på 90-talet, typ 91-92, var verkligen Spin Doctors tid. De fick ju en jättehit med “Two Princes” och spelades på mer eller mindre varenda radiostation över hela världen. Alla verkade gilla den där låten med den trallvänliga refrängen. Och för många slutar nog sagan om Spin Doctors just där, i ett orättvist ‘one hit wonder’-fack.

Jag håller med om att de kanske inte gjort det största av avtryck men visst är de mer än ett enhitsband? Inte minst debutplattan Pocket Full of Kryptonite är helgjuten; där de som band verkligen smälter samman och lirar skiten av de flesta konkurrenter. De här grabbarna kan lira och jammar sig igenom delar av skivan – på ett bra sätt.

Att de sedan återförenades som någon konstig blueshybrid härom året lär dock inte göra dem mer ihågkomna, men låtarna på debutplattan lever verkligen kvar (iallafall i min värld). Det är grymt bra och svängigt.

“How Could You Want Him (When You Know You Could Have Me?)” är ett utmärkt exempel på bandets styrka. En slags halvballad som av någon annan säkerligen gjorts på ett helt annat sätt. Lite mer avklätt och halvakustiskt kanske. Spin Doctors gör den på sitt sätt; svängigt och välspelat. Förutom en högst kompetent rytmsektion, som definierar stora delar av bandets sound, är det kanske sångaren Chris Barrons karaktäristiska röst och gitarrgeniet Eric Schenkman som tar mest plats. Den sistnämnde är en av mina absoluta gitarrhjältar, som med snudd på jazzigt anslag spelar på känsla hela vägen i mål.

Så, om du av någon anledning missat att Spin Doctors har mer att erbjuda än just “Two Princes” rekommenderar jag verkligen nyss nämnda platta. Och den här låten är en utmärkt start!

“I’m quite contented to take my chances
against the Guildensterns & Rosenkrantzes
it’s a matter of Cain & Abel
and I can feel your knee underneath the table”

Advertisements
Leave a comment »

141. The Girls of Porn (1991)


Artist: Mr Bungle Kompositörer: Mr Bungle

Utgivningsår: 1991 Album: Mr Bungle

________________________________________________

Mr Bungle bildades 1985 men gav fram till 1991 bara ut demos – och som av en händelse blev de signade av ett stort bolag. Det kan ha haft någonting med att sångaren, Mike Patton, gjort succé som ny sångare i Faith No More?

Nåja, Mr Bungle lade ner verksamheten för en si sådär tio år sedan – efter tre plattor. Om gruppen är ny för dig kan jag garantera en rejäl åktur – och personligen föredrar jag den självbetitlade debutplattan. Musikaliskt går bandet inte att beskriva då de bokstavligt talat åker osammanhängande bergochdalbana mellan olika genres – ofta i en och samma låt.

Mr Bungle samplar, jazzar, skriker, vrålar, skönsjunger, instrumentalglänser, rapar och gör allt annat du kan tänka dig i ljudväg (och lite till). Det är långt ifrån lättsmält, men trots att intrycket stundtals blir schizofrent när de går från hårdaste hårda via jazzig soul till någon som sitter och skiter på dass så funkar det riktigt bra. Det hänger ihop ändå på nåt sätt.

Ett av de mer lättlyssnade spåren från debuten heter “The Girls of Porn” där Mike Patton namndroppar diverse vuxenfilmstjärnor och givetvis sjunger “I was trained to fuck you baby”. Ett snyggt porrfilmsblås förgyller det hela – och jag tycker att just den här låten faktiskt representerar bandets sound – om man nu kan nagla fast ett sådan – på denna första skiva.

“My hand gets tired and my dick gets sore
but the girls of porn want more”

Leave a comment »

135. Pretzelbodylogic (2014)


Artist: Prince & 3RDEYEGIRL Kompositör: Prince

Utgivningsår: 2014 Album: Plectrumelectrum

_______________________________________________________________________

Prince är inte längre en symbol eller en bokstavskombination – AFKA (artist formerly known as). Borta är även dagarna då han knallade runt med ordet SLAVE inristat på kinden och skrev snygga hatballader som “I Hate U” riktat till skivbolaget Warner Bros. Nu samarbetar han faktiskt med sin forna fiende. Nya skivan Plectrumelectrum släpps visserligen på egna bolaget NPG Records men i samarbete med Warner Bros. Records.

Men Prince är ju fortfarande Prince (om ni förstår vad jag menar) och i vanlig ordning gör han lite som han vill. Istället för att släppa en platta ger han ut två stycken samtidigt. Såklart! Dessa blir således den trettiotredje och trettiofjärde i ordningen (i vilken ordning man nu vill sortera dessa två sista). Den andra, Art Official Age, låter mer som vi är vana vid med ett stadigt fäste i 80-talet – och som helhet är den nog lite bättre och jämnare än låten jag vill föra fram på den här plattan.

Hur som helst, den stora skillnaden mellan dessa två plattor är att Plectrumelectrum är bra mycket stökigare men även ett samarbete med 3rdeyegirl – ett band bestående av tre musikaliskt flyhänta kvinnor (som han också turnerat med på senare tid). Att kalla det riffrock är nog att ta i men gitarrbaserat och något skitigare är dock ingen överdrift – och när det är bra blir det mer intressant än det där välpolerade. Tyvärr håller låtarna på plattan inte måttet hela vägen.

I “Pretzelbodylogic” sitter dock gitarrslingorna som de ska; och ogenerat harvar Prince och 3rdeyegirl runt i rena riffrock-jammande. Fast på prinsens sätt, med ett och annat funkbas-solo. Och jag gillar det! Även det instrumentala titelspåret sitter som en riffsmäck! Synd bara att resten av låtarna känns urvattnade. Tänk om Prince tog med sig de här brudarna in i studion igen och tillsammans med dem rev av några av sina klassiker? Det hade blivit en intressant skiva!

“Pretzelbodylogic
you get so much fun
dream and love each other
on the others’ term”

Leave a comment »