365 låtar

som kräver en förklaring

240. Preaching the End of the World (1999)

Artist: Chris Cornell Kompositörer: Chris Cornell

Utgivningsår: 1999 Album: Euphoria Morning

__________________________________________________________________

R.I.P. Chris Cornell. Oerhört tragiskt att denna fantastiska artist och låtskrivare är borta. Alldeles för tidigt rycktes han ifrån oss – oavsett omständigheterna.

Själv fick jag aldrig chansen att se varken honom, Soundgarden eller Audioslave live. Jag var dock bra nära en gång då Cornell debuterat som soloartist och skulle spela här i Stockholm. Minns än idag hur jag hoppade av bussen utanför Cirkus; förväntansfull och spänd inför vad jag hoppades skulle bli en fantastisk konsert. Och sedan lappen på dörren: inställt pga sjukdom.

Vet att det här var en mörk period i Cornells liv med missbruk och skilsmässa. Och hans första soloplatta motsvarade inte de kommersiella förväntningar han tidigare haft med Soundgarden. Fast han tog sig upp igen, bildade Audioslave med grabbarna från Rage Against The Machine och resten känner ni nog till.

Tillbaka till den där första soloplattan. Den kanske inte sålde så mycket men enligt mig är det bland det bättre han gjort. Något mer nedtonat och inte alls som Soundgarden, och det kanske var anledningen till att den inte sålde så bra? Men det är ju faktiskt i den inramningen han är var som allra bäst.

Skulle egentligen kunna hylla Cornell med en massa låtar. Listan kan göras lång: “Outshined”, “Black Hole Sun”, “Rusty Cage”, “Spoonman”, “Pretty Noose”, “Like A Stone”, “I Am The Highway”, “Be Yourself”, “Seasons”, “Bones of Birds”, “Worried Moon”, “Murderer of Blue Skies” …… och så vidare. Men jag väljer “Preaching the End of the World” där han är vackert sårbar. En fantastisk Cornellstund.

Återigen, en otrolig förlust av någon som hade så mycket kvar att ge. Det vittnar inte minst hans senaste soloplatta Higher Truth om. Kan verkligen rekommendera denna platta. Precis om på debuten är det avskalat.

“Hello, I know there’s someone out there who can understand
and who’s feeling the same way as me
I’m twenty-four and I’ve got everything to live for
but I know now that it wasn’t meant to be”

Bonusinfo: plattan skulle egentligen ha hetat “Euphoria Mourning” men pga av tryckfelsNisse så blev det istället “morning”.

Advertisements
Leave a comment »

239. Grandview (2017)

Artist: John Cougar Mellencamp & Martina McBride Kompositörer: John Mellencamp & Bobby Clark

Utgivningsår: 2017 Album: Sad Clowns & Hillbillies

___________________________________________________________________________________

Det är så otroligt gubbigt. Men jag gillar den verkligen, gubbigheten. Omfamnar den ogenerat nuförtiden och det känns fantastiskt skönt.

Jag vet egentligen mindre än jag borde om John Cougar Mellencamp. Har alltid sett honom som en yngre och mindre framgångsrik kusin till Tom Petty. Och visst, han är visserligen ett år yngre och har förmodligen sålt mindre plattor men samtidigt känns han mer genuin; mer amerikansk singer- songwriter. På nåt sätt?

Bortom hits som “Jack & Diane”, “Pink Houses” och några till så vet jag inte speciellt mycket mer än ….. att Per Gessle snodde en hel låt från honom (“Small Town”) och kallade den “Småstad” samt att han varit ihop med Meg Ryan.

But thats’s beside the point!

Nu har Mellencamp släppt ny skiva och jag är ganska säker på att det är småroliga serien Roadies som fått mig att börja lyssna på honom på allvar. Mellencamp gjorde ett gästspel i ett avsnitt och “song of the day” – ett återkommande inslag i varje avsnitt – var hans “Longest Day”, från plattan Life, Death, Love and Freedom (2008). Den har varit återkommande i mina spellistor sedan dess.

Nya skivan Sad Clowns & Hillbillies kan jag således inte låta bli att lyssna på. Den är riktigt bra. Kan inte riktigt sortera ut vad som är bäst (då den är väldigt färsk) men har svårt att motstå lite mer direkta bilårkarnumret “Grandview” (som han gör tillsammans med Martina McBride). Det kan vara den bästa låten Tom Petty inte gjort de senaste 20 åren.

Retro rakt igenom nästan hela vägen. Synd bara att de försökt ‘poppa till’ trummorna nånstans där i mitten. Totalt onödigt då det skeva skramlet hade räckt längre. Men det är petitesser – det funkar ändå; inte minst i bilen nu när våren tittar fram och värmer asfalten.

Det finns dock en risk att jag kommer ångra detta inlägg då det känns som om det finns bra mycket bättre låtar på den här plattan, men som ännu inte hunnit sätta sig. Men då har man ju å andra sidan något att se fram emot.

“Got out of high school, got on at Whirpool
bought me a car, two guitars and everything
Me and Patty were falling in love before the summer was through
I started thinking about trailers and high lots in Grandview”

Leave a comment »