365 låtar

som kräver en förklaring

252. Rosanna (2018)

Artist: Weezer Kompositör: David Paich

Utgivningsår: 2018  Album: –

_________________________________________________________________________

Det här kan vara årets mest oväntade cover! Weezer tolkar Toto!!

Ni känner ju till den här gamla dängan från 1982 som gjorde Toto till världstjärnor med Jeff Porcaros helt omänskligt svängiga shufflekomp som grund. Och nej, Weezers trummis Patrick Wilson lyckas inte riktigt komma i närheten av detta men i övrigt måste jag säga att det låter förvånansvärt bra. Trots att de inte gör något annat med “Rosanna” så låter det mer eller mindre som en Weezerlåt.

Det började dock med en helt annan låt – “Africa”, Totos kanske mest kända låt. Ett Weezerfan har tydligen i månader trakasserat bandet via ett Twitterkonto i hopp om att de ska spela in en version av just “Africa”. Som svar på detta lade bandet istället upp sin version av “Rosanna” på twitterkontot – @WeezerAfrica.  Allt i sanna Weezeranda, såklart.

Men, några dagar senare kom så även önskemålet – “Africa” med Weezer. Och jag måste säga att båda låtarna funkar riktigt bra men då “Rosanna” känns något mer oväntad sitter den helt enkelt lite bättre. Riktigt skönt driv – fan, jag gillar verkligen Weezer.

Och vem vet….. snart kommer det kanske en helt nyinspelad version av plattan Toto IV – som båda dessa låtar ligger på. Det har ju gjorts förr, av bl.a. Ryan Adams som spelade in sin egen version av Taylor Swifts album 1989.

Go Weezer, Go!!!!!

  “I never thought that losing you could ever hurt so bad”

Advertisements
Leave a comment »

251. Shadow of Your Love

Artist: Guns n Roses Kompositör: Axl Rose, Izzy Stradlin & Paul Tobias

Utgivningsår: 2018  Album: Appetite for Destruction: Locked N’ Loaded edition

_____________________________________________________________________

“Shadow of Your Love” är en tidigare outgiven låt som tydligen spelades in redan 1986, när Guns n Roses spelade in sitt numera klassiska debutalbum Appetite for Destruction. Varför den legat bortglömd och utgiven i så många år är dock oklart, men nu kommer den i samband med en nyutgåva av nyss nämnda debut – med suffixet “Lock n Loaded”. Boxen lär innehålla mer än 70 låtar varav nästan 50 av dessa är tidigare outgivna. Boxen kommer senare i sommar.

Låten har dock spelats in av bandet Hollywood Rose tidigare och finns och återfinns på albumet The Roots of Guns N’ Roses. En version av låten har även hamnat på B-sidan av singeln “Live and Let Die” 1991.

För mig är den helt ny – har aldrig hört den tidigare. Det är häpnadsväckande bra och smått otroligt att den inte ens spelades in igen när bandet följde upp debuten med kolosserna Use Your Illusion. Fast det kanske var lika bra då bandet på dessa plattor serverade en otroligt tråkig ljudbild (trummorna låter ju förfärligt på samtliga låtar). Konstigt; större budget = sämre ljud.

Nåväl, här får vi den i Appetite-kostym och det klär den väl. Riktigt bra och kul att outgivna låtar faktiskt kan kännas berättigade. Skönt schvung i hela låten! Att resterande outgivna låtar i kommande boxen håller samma nivå är nog inte att vänta sig. Men ändå, man vet ju aldrig?

“Now I’m reckless, gonna have some fun
and the woman who is dead
who was out alnight, no I’m not the only one
and I ain’t standing, never standing
in the shadow of your love”
Leave a comment »

250: Vem är du? (2018)

Artist: Abramis Brama Kompositör: –

Utgivningsår: 2018  Album: Tusen år

___________________________________________________

För att vara ett band som funnit i över tjugo år har Abramis Brama gått mig obemärkt förbi. Bandets hemsidan pryds med rubriken “tung svensk rock sedan 1997”. De debuterade med plattan Dansa tokjävelns vals redan 1999 och har sedan dess givit ut ett gäng plattor och även nominerats i Grammissammanhang.

Det kan ju såklart vara så att jag upptäckt dem förr, och sedan liksom förträngt? Men ändå – det känns långsökt, och när jag inventerar diskografin lite hastigt hittar jag ingenting som känns bekant (även om “Enkel biljett” känns som en klassiker jag borde känna till). Hur som helst, det här är riktigt jävla bra!

Förutom de mest uppenbara referenserna i stonerrocken och de härligt sega Black Sabbathinfluerade riffen så är det ju det faktum att de sjunger på svenska något som  automatiskt för in dem lite i periferin, tyvärr. Det för vidare tankarna till den svenska proggrocken och kanske inte minst bandet November – som manglade hårdrock på svenska redan på 70-talet.

Abramis Brama är ett November 2.0, och 2018 är de tyngre och bättre än någonsin med en utomordentligt bra platta  – Tusen år. Låten “Vem är du?” är ett tvärsnitt; här hittar du allt jag gillar med detta band. Om detta inte tilltalar dig, ja då behöver du inte bemöda dig med vidare genomlyssning. Men om du som jag älskar det kompetenta musicerandet i tunga 70-talsriff med storslagna texter på svenska (ja, du vänjer dig) så kommer du att tacka mig. Precis så bra är det!

“lång är arbetsdagen som alltid börjar klockan sju

lång är längtan efter kärleken som du förtjänar

lång är vandringen till karriär och ekorrhjul”

Leave a comment »

249. Foundations (2007)


Artist: Kate Nash Kompositör: Kate Nash & Paul Epworth

Utgivningsår: 2007  Album: Made of Bricks

____________________________________________________________________________

Jag gillar verkligen Kate Nash. Och jag vet – hon har ganska nyligen släppt en platta så ni kanske undrar varför jag kommer dragandes med den här gamla låten från 2007? Jo, jag har lite svårt att bortse från den och när jag insåg att jag tidigare inte skrivit om Nash här på bloggen blir “Foundations” en naturlig ingång.

“Foundations” var (och är nog) Kates största hit hittills. En härligt skruvad ‘borde göra slut’-låt där Nash sjunger att hon verkligen enträget stannar kvar i ett destruktivt förhållande trots att hon inte borde (“my fingertips are holding onto the cracks in our foundation) men det är svårt att göra slut (“I know that I should let go but I can’t”).

Nash är en musikalisk kusin till Lily Allen – som på samma vis rör sig med skruvade texter och trallvänliga melodier. Hon må vara mindre framgångsrik än Allen men det finns mycket att upptäcka med Kate Nash. Främst rekommenderar jag debutplattan Made of Bricks från 2007 men senaste platta Yesterday Was Forever (2018) är också riktigt bra – om än något mer trallvänlig och kommersiell på det lite mer inställsamma sättet.

“You said I must eat so many lemons
’cause I am so bitter
I said “I’d rather be with your friends, mate
’cause they are much fitter”

Leave a comment »

248. If You Want My Love (1982)

Artist: Cheap Trick Kompositör: Rick Nielsen

Utgivningsår: 1982 Album: One On One

________________________________________________________________________________

Tror inte att jag skrivit om någonting med Cheap Trick hittills, vilket i sig inte är så konstigt då jag upptäckte bandet ganska sent. Ja, alltså – jag insåg inte hur bra de var (eller är?) förrän ganska nyligen.

Jag har egentligen ingen som helst relation till Cheap Trick. Konstaterar bara att de är bra och har en jävla massa schyssta låtar i diskografin – inte minst vräkte de ur sig bra låtar under sista delen av 70-talet och en bit in på 80-talet.

Kanske har jag missat bandet lite pga Rick Nielsens orockiga aura? Jag menar, vem fan har keps på sig och samtidigt spelar i ett seriöst rockband?  Se bara omslaget till plattan den här låten ligger på.

Men, döm inte boken efter omslaget och allt det där. Och det är just Nielsen som skrivit en av bandets skönare låtar; “If You Want My Love”. Ett fantastiskt skönt låtbygge med uppenbara Beatlesstölder – där bryggan till refrängen (som inleds med textraden “lonely is only a place you don’t know what it’s like..”) inte doftar så lite “While My Guitar Gently Weeps”. Men det gör den ju faktiskt bara bättre.

En låt som ofta dyket upp i mina spellistor. Lite mer än andra låtar med Cheap Trick!

Bonusinfo: om ni undrar varför stackars basisten Jon Brant (längst upp i vänsterhörnet) bara syns delvis på omslaget så beror det på att han var ny i bandet och bara medverkade på några låtar – så Nielsen med keps bredde ut sig lite extra eftersom han spelade bas på alla utom tre låtar.

“If you want my love you got it
When you need my love you got it
I won’t hide it
I won’t throw your love away”

Leave a comment »

247. Lightning Strike (2018)

Artist: Judas Priest Kompositörer: Glenn Tipton, Rob Halford & Richie Faulkner

Utgivningsår: 2018 Album: Firepower

__________________________________________________________________

Det finns de som hävdar att Judas Priest inte låtit så här bra sedan nittonhundranittio då de gav ut plattan Painkiller. Och de har förmodligen rätt. Personligen tappade jag bort dem redan på plattan innan – Ram It Down – som med sin vedervärdiga produktion (och sin hemska cover – “Johnny B Goode”) inte kändes speciellt rock. Men det där är ju glömt nu och Priest är ju ett av de få klassiska band som finns kvar. När de då släpper en bra platta 2018 blir man ju minst sagt förvånad.

För, nya skiva Firepower är riktigt bra. Kanske inte historiskt sett men med tanke på omständigheterna; en avhoppad nyckelmedlem (gitarristen K.K. Downing) i ett band som skivdebuterade redan för fyrtio år sedan. Lägg därtill att en annan nyckelmedlem (Glenn Tipton) tvingades hänga av sig gitarren pga Parkinsons kort efter att plattan släppts. Ett något skadat Priest befinner sig dock i skrivande stund på turné.

Tycker egentligen inte riktigt om utvecklingen med band som aldrig lägger av och ersätter gamla medlemmar med yngre förmågor, men Judas Priest anno 2018 funkar riktigt bra. Trummorna är fortfarande alldeles för Painkiller-stela men det beror kanske mest på tråkiga, men tekniskt skickliga, trummisen Scott Travis som tog över trummande på just Painkiller.

Nåväl, trots allt detta klagande, vad vill jag säga? Jo, att ni ska lyssna på Judas Priest igen. Det lönar sig. Börja med “Lightning Strike” för böveln. En skön dänga! Och just det, Rob Halford har inte låtit så här bra sedan …. just det; Painkiller.

Bonusinfo: Om du nu orkat läsa så här långt vill jag be om ursäkt för detta lite röriga inlägg. Har ju haft ett längre blogguppehåll och är aningen ringrostig. Men, precis som Halford och Co så kanske jag tar mig?

“I’ll bring you the head of the demon
I’m peeling the skin from his face
The life that you lead is inhuman
Its cause and effects a disgrace”

Leave a comment »

246. Bone Dry (2018)


Artist: Eels Kompositör:  E (Mark Oliver Everett)

Utgivningsår: 2018 Album: The Deconstruction

___________________________________________________________________________

Efter fyra års tystnad – bortsett lite inhopp i småputtrigt roliga Netflixserien Love –  är E tillbaka. E är Mark Oliver Everett som sedan 00-talets början varit ensam herre på täppan i bandet Eels. Jag har hängt med sedan debuten 1996 – då de var en trio – och det har verkligen varit upp och ner. Inte minst på de senaste plattorna där vemodet tagit över lite väl mycket och hängt som en tung blöt handduk över låtarna.

Nu är han tillbaka med plattan The Deconstruction. Inte så mycket gladare men i “Bone Dry” – en låtformel han gjort många gånger tidigare – är iallafall musiken något mer upptempo. Men som vanligt är temat i texterna något svärtat; gärna sargade kärleksförhållande.

Under uppehållet lär E bildat familj och blivit pappa. Men säg den lycka som varar för evigt? Nu är han åter tillbaka i samma tillstånd som på deppsviten med album han släppte innan uppehållet; olyckligt övergiven. Fast musiken känns ändå lite piggare denna gång. Textmässigt är han bokstavligen dränerad då han sjunger om kvinnan som sög musten ur honom. Han har ingenting kvar att ge – hon tog allt. Och jag tror det är precis där han ska vara för att skapa sin musik.

Eels är tillbaka. Det känns bra. Och kanske ….. kanske, är jag också tillbaka och avslutar detta bloggprojekt. Lite mer än hundra låtar kvar nu bara.

“You drank all the blood
My heart is bone dry
Can’t give you more ’cause you took all of it”

 

Leave a comment »

245. On Top (2004)

Artist: The Killers Kompositörer: Brandon Flowers, Mark Stoermer, Dave Keuning & Ronnie Vannucci Jr

Utgivningsår: 2004 Album: Hot Fuss

_________________________________________________________________________

Hot Fuss är ett sjuhelvetes bra debutalbum.  Fy fan vilken start!! Tror inte att The Killers någonsin låtit bättre, och även om de kämpat på bra och försökt toppa detta album har de inte riktigt lyckats. De fyra första låtarna på plattan släpptes som singlar (fast inte i den ordningen).

Fast, den starka debuten till trots – The Killers har lyckats rada upp fler hitlåtar än de flesta. Exempel? “When We Were Young, “Human”, “Spaceman”, “Runaways” med flera.

Men någonstans tappade de bort ett av debutens allra starkaste spår. Det borde varit en singel. Ja, jag babblar om “On Top” som jag rankar som en av bandets allra bästa låtar. En smått töntig synthsliga inleder  – visst – men det stressiga kompet och Brandon Flowers desperata “Remember Rio and get down” gör hela låten. Det låter lite som om han sjunger för livet.

Och så en grymt skön refräng på det!

Jag hoppas verkligen att de levererar på kommande plattan Wonderful Wonderful. Senaste given Battle Born var ju en sorts besvikelse …. men senaste singeln “Run For Cover” lovar en del. Nåväl, tills dess får jag lyssna på “On Top”.

I can’t fake, we’re on top, we’re on top

Leave a comment »

244. Sign of the Times (2017)

Artist: Harry Styles Kompositörer: Harry Styles, Jeff Bhasker, Mitch Rowland, Ryan Nasci, Alex Salibian & Tyler Johnson

Utgivningsår: 2017 Album: Harry Styles

____________________________________________________________________________

Första gången jag såg låttiteln “Sign of The Times” trodde jag att det var en cover på Princelåten från 1987. Harry Styles kommer ju från ett slags pojkband – One Direction – och min första tanke var att han gjorde en Robbie Williams. Robbie lämnade ju framgångsrika pojkgruppen Take That (precis som Harrys One Direction) och debuterade med en cover av George Michael (‘Freedom’). Det lät förfärligt (men gick ju bra ändå… typ).

Jag tänkte att Harry gjorde samma sak.

Men inte!

Och när jag tänker efter på riktigt …. så inser jag att det är riktigt jävla bra. Ta bort Harry och hans historia och sätt in en annan artist (typ Prince) med den låten. Då blir det riktigt bra. Således, ‘Sign of The Times” är en av de bättre låtarna jag hört 2017. Ett fantastiskt låthantverk. Spelar roll vem som sjunger egentligen —- om det låter bra.

Och det gör det!

Ska dock inte pusha för resten av plattan. Men just den här låten; grymt bra ballad. En slags soft rockpianoballad … när den är som allra bäst. Harry or Not – grymt bra!

“Just stop your crying
it’s a sign of the times
we gotta get away from here”

Leave a comment »

243. Lonely Is the Night (1981)


Artist: Billy Squier Kompositör: Billy Squier

Utgivningsår: 1982 Album: Don’t Say No

_________________________________________________________________________

Den ultimata låten att spela luftgitarr till. Om jag någonsin tävlar i luftgitarr är “Lonely Is the Night” det självklara valet. Den har allt; riffet, gesterna, det kolossala gitarrdrivet och framför allt – pauserna. Tror fan att det är dessa (ehhh ——– pauserna, alltså) som gör hela låten.

Nåväl, Billy Squier är kanske allra mest känd med handklappshitten “The Stroke” men jag föredrar den här. Lite mer laidback. Och på tal om luftgitarr – den här låten finns givetvis med i guitar hero-spelet. Vad annars?

Så mycket mer vet jag inte om Billy. Han känns dock förfärligt underskattad. Jag menar, med hits som ovan nämnda och “Everybody Wants You”, “In The Dark” och “Rock Me Tonite” borde han väl vara lite mer household än de flesta? Fast  Eminem lär ha samplat just superhitten “The Stroke” i sin “Berzerk‘ (2013) – och det är ju ett erkännande i sig.

“Red lights, green lights, stop ‘n go jive
headlines, deadlines jammin’ your mind
you been stealin’ shots from the side
let your feelin’s go for a ride”

Leave a comment »