365 låtar

som kräver en förklaring

256. I’ve Been Loving You Too Long (1965)





Artist: Otis Redding Kompositör: Otis Redding & Jerry Butler

Utgivningsår: 1965  Album: Otis Blue/Otis Redding Sings Soul’

____________________________________________________________________

Jag tror bestämt att Otis Redding och Jerry Butler skrev låten redan 1963, då den gavs ut på singel för första gången. Några år senare hamnade den på Otis Blue/Otis Redding Sings Soul (1965) – en skiva som mestadels består av covers, däribland Rolling Stones “Satisfaction (I can’t Get No)”. Det var Otis sätt att tacka stenarna som tidigare samma år spelat in en coverversion av just “I’ve Been Loving You Too Long” på liveskivan got LIVE if you want it.

“I’ve Been Loving You Too Long” är en av de allra vackraste soulballaderna som finns. Sen blev det också Otis största hit! Den har givetvis tolkats av en rad olika artister som t.ex. Ike & Tina TurnerAretha Franklin och Paul Rodgers – för att nämna några. 

Men ingen version är bättre än Otis. Hans kvidande kärlekstörst där han proklamerar att kärleken till kvinnan han älskat så länge bara blir starkare och starkare, även om hon verkar ha tröttnat. Det är här är tre och en halv minuts ren och skär soulklassiker i ett outtömligt ämne; olycklig kärlek. 

“You are tired and your love is growing cold
my love is growing stronger as our affair, affair grows old
I’ve been loving you oh, too long”

Advertisements
Leave a comment »

255. Solara (2018)


Artist: Smashing Pumpkins Kompositör: Billy Corgan

Utgivningsår: 2018  Album: Shiny and Oh So Bright, Vol. 1 / LP: No Past. No Future. No Sun.

________________________________________________________________

Inleder året med att minnas en av de låtar jag gillade allra mest under 2018. Fast det låter inte alls 2018 om det, snarare 1994. En låt av ett band som hade sin storhetsperiod på 90-talet och under förra året återförenades med en skiva som ville vara 1979 all over again. 

Jag pratar givetvis om The Smashing Pumpkins. Och även om Billy Corgan hållit liv i bandet på egen hand i flera år och även denna gång skrivit typ alla låtar, så  är det tydligt att återvändande originalmedlemmarna sätter sin prägel på soundet. Gitarristen James Iha och trummisen Jimmy Chamberlin är tillbaka, och det låter riktigt bra om  Shiny and Oh So Bright, Vol. 1 / LP: No Past. No Future. No Sun (galet lång titel, jag vet).

Precis allting på nya skivan är retro. Allra bäst blir det i “Solara” som låter precis så där som jag vill att pumporna ska låta. Soundet är lite hårdare än hitsen (“1979”, “Today” osv.) och Corgan låter lite argare, precis som när han förkunnade att trots all sin vreda … ja då är han ändå bara en råtta i en bur.

Och allra viktigast – det låter som ett band. Störst avtryck gör Chamberlain och visar i denna låt hur stor del han har i bandets sound, trots att det är Billy Corgan som skriver låtarna. 

“I feel that something ain’t right
no fear but reasons that I can’t cite
tear down the sun
bring down the sun
I’m not everyone”

Leave a comment »