365 låtar

som kräver en förklaring

221. Din Pinãta (2016)


Artist: Bob Hund Kompositörer: Bob Hund

Utgivningsår: 2016 Album: Dödliga klassiker

____________________________________________________

Bob hund är ett alldeles utomordentligt band som, trots att storhetstiden är förbi, fortfarande känns relevanta. Under nittiotalet skapade de rubriker i kvällstidningarna som Sveriges bästa liveband och levererade finurliga hits, med skånsk touch. Fast de kändes mest Södermalm hela tiden.

Efter en stunds frånvaro återuppstod de med Folkmusik för folk som inte kan bete sig som folk 2009 (inte minst med storslagna singeln “Tinnitus i hjärtat”). De har sedan dess fortsatt att leverera finurliga hits, om än lite i skuggan. De har dock alltid gått sin egen väg. Sedan återkomsten har de auktionerat ut sina instrument för att de ville förnya sig. De genomförde sedan spelningar med lånade instrument (fansen ställde upp). De har gett ut en vinylsingel i endast ett exmepelar tillsammans med medföljande grammofon. De har spelat på operan – #bobhundopera. Och så vidare.

Nu är de aktuella med den ny singel. “Din Pinãta” känns omedelbart som en klassiker. Det krävs inte ens en hel genomlyssning för att inse det. Och i samma ögonblick låten slutar vill jag höra den igen – för att den påminner mig om hur bra Bob hund var. Eller, hur bra Bob hund är! Utan att bara spela på retromeriter gör de en låt som fångar upp mig men inte bara tar mig tillbaka till de gamla plattorna, som var bättre. Ni vet, som när Metallica släpper någonting nytt.

Nej, det här känns minst lika bra som 1993. Fantastiskt kul! Bob hund 2016 äger!

“Jag står i ett godisregn utan paraply, måste slå mig loss … måste slå mig fri

Jag vill inte vara din pinãta”

 

Leave a comment »