Artist: Thåström Kompositörer: Per Hägglund & Thåström
Utgivningsår: 2015 Album: Den morronen
___________________________________________
Jag vet inte vad det är med den här låten? Kan inte sluta lyssna. Och när jag inte lyssnar etsar den sig fast och stannar kvar som ett malande surr i mitt medvetande. Vart jag än går så styr jag ner mot terminalen.
Måste erkänna att jag har dålig koll på senare delen av Thåströms karriär. Ja, alltså de senaste plattorna. Tappade bort mig; trots den fantastiskt originella rösten tyckte jag att det stannade av för några år sedan och hamnade i industriellt muller. Men nu i november älskar jag det.
Kanske är det mörkret? Nu sitter iallafall senaste plattan Den morronen som ett perfekt soundtrack till mitt liv i novemberkylan. Inte minst “Ner mot terminalen” ringar in och definierar min höst – trots att jag är osäker på vad han egentligen vill säga med låten.
Tycker mest att det är vackert. Ett dovt vacker mullrande dimmoln som drar in. Med tonsatta diktstrofer rör sig Thåström i ett suggestivt industrilandskap där ljudbilden är skönt smoggig och så där gryningsvackert avhållsam. Det är kanske den kontrasten – till den mer stökiga rockmusiken jag så gärna lyssnar på – som jag behöver så här innan julruschen drar igång? Lugnet före, liksom. Kanske?
Stannar upp analysen där. Räcker så. Lyssnar några gånger till. Och så igen. Och igen.
“Kyss mig som en varm vind
kyss mig hundra meter upp i luften
kyss mig som Hermine kysste Harry
kyss mig så att nånting
kan bli gud
så att nånting kan bli gud igen”
Skriv en kommentera