Artist: Candlemass Kompositörer: Leif Edling
Utgivningsår: 1987 Album: Nightfall
_______________________________________________________
Det går inte fort men allt som oftast ganska sakta. Och vad kan var bättre som söndagskuliss än doom metal-veteranerna Candlemass? De är ju till råga på allt också svenskbördiga och ett av de band som sägs ha grundat hela genren, som lättast beskrivs som en saktmodigare variant av den nedstämda metal Black Sabbath en gång i tiden skapade.
Nåja, mer om genren kan du läsa på det allomfattande Internet. Jag vill bara påminna om denna eminenta låt från 1987. Är inte speciellt bevandrad i genren men Candlemass har av nån underlig anledning hamnat under min radar. Sist jag verkligen lyssnade på bandet var när de för några år sedan tog nytag med sångaren Robert Lowe och släppte plattan King of The Grey Islands.
“The Samarithan”är dock gammal som gatan och hittas på bandets andra platta Nightfall. Här är det den munkbeklädde och inte på något sätt fryntlige men dock smått korpulente sångaren Messiah Marcolin som står för sången. Han låter precis som han ser ut, och fyller lungorna med en kubikmeter luft innan han tar ton. Och det är ju precis det som gör hela skillnaden mellan den här versionen av bandet och senare upplagor.
Messiah är dock, enligt ryktet (dvs. övriga bandmedlemmar), inte helt lätt att samarbeta med vilket lett till att Candlemass gått vidare utan honom. Ja, även detta finns det spaltmeter att läsa om. Men allt det där kan väl kvitta? Nu lyssnar vi på “The Samarithan” (och glöm inte att spela luftgitarr under solot).
“One day I saw a man
dressed in rags, with a staff in his hand
begging for a penny to survive
how poor a man can be”
Skriv en kommentera