Artist: Dire Straits Kompositör: Mark Knopfler
Utgivningsår: 1991 Album: On Every Street
______________________________________________
“Calling Elvis” är en av de mer underskattade låtarna med Dire Straits, som ligger på den definitivt mest underskattade – sista – plattan med bandet. Om man nu kan kalla en platta som sålt i över tio miljoner exemplar för underskattad? Det ska dock tilläggas att föregångaren – Brothers In Arms – sålde mer än det tredubbla.
Hur som helst, som ett bevis på att jag besitter galen och helt ovidkommande information då det gäller musiker kan jag berätta att följande dyker upp i mitt huvud när jag hör låten. En intervju med Mark Knopfler som berättar hur han fick idén till låten. Det var nämligen så att när han var ute och turnerade med bandet i slutet av åttiotalet (i sviterna av nyligen nämnda försäljningssuccé) var han tämligen svår att få tag i, och hans fru som försökte få tag i honom via telefon (ja, det fanns ju inga mobiler då) lär ha kommenterat det hela med ett “det är ju som att ringa Elvis att försöka få tag i dig”*. Och tjillevippen – en låtidé var född.
Ja, tänk att det kan vara så lätt! Lite schyssta trummor, ett par textrader i stil med “let me leave my number, heartbreak hotel … oh love me tender – baby don’t be cruel” och ett karaktäristiskt gitarrplockande. Och så har du en helskön låt. Inte så dumt va?
“Calling Elvis – I’m here all alone
did he leave the building
or can he come to the phone?
Calling Elvis – I’m here all alone”
* Wikipedia hävdar att det inte alls var frugan utan Knopflers svåger som hävde ur sig den där Elvisreferensen. Jag är skeptisk – litar hellre på mitt eget minne.
Skriv en kommentera