Artist: W.A.S.P. Kompositör: Blackie Lawless
Utgivningsår: 1984 Album: W.A.S.P.
___________________________________________________________________________________
På något sätt känns det förkastligt att det inte kan räcka med ett gäng riktigt bra låtar för att erövra hårdrocksvärlden. Det ska alltid till nån slags image, och jag är den förste att erkänna hur jag storögt och intresserat fattade tycke för W.A.S.P. genom deras kontroversiella budskap. Eller budskap och budskap, de hade en lönnfet sångare med sågklinga mellan benen och så kastade de rått kött på publiken. Det blev ett jävla liv.
Men det är ju inte därför jag sitter så här många år senare och lyssnar på bandets debutplatta. Nej, det beror på att den fortfarande är galet bra. En samling låtar som inte ens den bristande ljudkvalitén rår på. Det är helt enkelt för bra och inte minst enkelt.
Trots bandets något provocerande image är texterna inte speciellt uppseendeväckande. Den enda låten som egentligen upprörde (“Fuck Like A Beast”) togs bort från plattan innan den släpptes, men har på senare utgåvor hittat tillbaka. Men det var ändå den sämsta låten på plattan, så mig gjorde det inte ett skvatt.
Att det blir just “B.A.D.” som hamnar på bloggen är inte självklart. Jag hade kunnat välja nästan vilken som helst då skivan inte innehåller några dåliga låtar. Men på något vis tycker jag att refrängen säger en hel del om enkelheten. De slänger in ett ‘B’ och ett ‘A’ och ett ‘D’ så har de en medryckande refräng.
Det går en nostalgisk rysning genom mig varenda gång jag lyssnar på den här plattan. Ja, och så är det något speciellt med Blackie Lawless röst. Om du frågar mig så är detta bandets bästa stund!
“B.A.D.
Bad, make your mom and daddy sad
B.A.D.
Bad, It’s the bloody fix you do”
Skriv en kommentera