Artist: Rainbow Kompositörer: Ritchie Blackmore & Ronnie James Dio
Utgivningsår: 1978 Album: Long Live Rock n Roll
_______________________________________________________________________________________________
Jag har ingen aning om hur det gick till när det här spelades in, men om jag sluter ögonen och lyssnar blir det lättare att föreställa sig. Självklart lät de monstertrummisen Cozy Powell rigga upp sitt gigantiska trumset i kontrollrummet precis bredvid mixerbordet. Och så fort Powell satt sig ner på trumpallen höjde förmodligen producenten ett par ögonbryn och kastade en blick genom glasrutan in till de andra, som för att försäkra sig om att de var redo, innan han tryckte på rec-knappen, stoppade fingrarna i öronen och blundade. Då Cozy Powell slår så förbannat jävla hårt behövde de förmodligen inte ens micka upp trummorna – men trots detta lyckades han roffa åt sig mer än femtio procent av ljudbilden.
Jag är inte speciellt förtjust i Rainbow men de första plattorna är stundtals riktigt bra. Att detta skulle bero på att gruppens då mest namnkunnige medlem – geniförklarade Deep Purple-gitarristen Ritchie Blackmore – drog i de flesta tåtarna är nog mest en missuppfattning. Sanningen stavas nog Cozy Powell och Ronnie James Dio, där den senare här förgyller med sin massivt mäktiga rockröst. För att ytterligga stärka detta argument är det bara att titta bakåt i diskografin, för om första plattan förgyllts med ett Ritchie Blackmore’s-prefix så är det på denna tredje platta borttaget.
Sedan försvann Dio (efter ytterliggare en platta även Powell) och Rainbow blev något annat. Det räcker med trettio sekunder in i öppningsspåret på efterföljande “Down To Earth” för att inse det. “Kill The King” däremot, summerar hela den där första eran av bandet. En fantastisk uppvisning i hänsynslöst rockröj med alla spjäll öppna utan tanke på att hålla tillbaka. Det tar inte ens fem minuter, sedan är det över – men det ringer förmodligen fortfarande i öronen på producenten som satt vid mixerbordet för trettiofem år sedan.
“Fly like the wind
I’m no pawn, so be gone, speed on and on …. kill the king”
Jag håller med angående Blackmore, han gör helt enkelt inte tillräckligt stort avtryck i Rainbow.
Ja, fast å andra sidan – kom jag på senare – skulle han ju sjunka djupare några år senare när han bestämde sig för att i peruk och fåniga kläder spela medeltidsmuzak på heltid. Snacka om att tappa konceptet.
Hi, I desire to subscribe for this web site to obtain latest updates, therefore where can i do it please assist. gebckggkgecd