365 låtar

som kräver en förklaring

7. On The Backs of Angels (2011)

on August 17, 2013


Artist: Dream Theater Kompositörer: John Petrucci, John Myung & Jordan Rudess

Utgivningsår: 2011 Album: A Dramatic Turn of Events

__________________________________________________________________________________________________

Jag har smyglyssnat på Dream Theater sedan 1994 då en kompis med hjälp av ett ivrigt lufttrummande introducerade gruppen i låten “6:00”. Och visst, det var visserligen en fet och avig rytmräls som fond för en progressiv grund men jag och DT-soundet gifte oss inte riktigt (för att använda ett hopplöst uttryck) förrän långt senare.

Och JA, smyglyssnandet ter sig av att Dream Theater sysslar med den där sortens matematisk “Se på oss vi kan fan i mig spela”-rock som jag egentligen inte gillar, men med tiden utvecklade vi en relation – jag och Dream Theater. Jag vet inte riktigt när det sade ‘klick’ men jag vet definitivt när jag kom ut ur garderoben och öppet konstaterade att Dream Theater är riktigt bra. För att de faktiskt först då kändes helgjutna!

Det var 2011 och när bandet släppte första smakprovet från kommande plattan A Dramatic Turn of Events – ja, alltså den här låten. Vet inte om det har med trummisen Mike Portnoys avhopp att göra men den skivan är bandets bästa. Och allra bäst är de i just “On The Backs of Angels” som i sammanhanget är nästintill lättillgänglig i all sin sedvanliga matematiska trulighet. Åtta minuter och fyrtiotre sekunder, det är singellängd för de här grabbarna. De har riffen och refrängerna och kunde vara hemma där men tar det ytterligare ett steg utan att tappa fokus. Respect!

Men det jag gillar allra mest med Dream Theater anno 2011 är att de slutar i tid. Ja, ta bara den här låten som exempel. Ett sedvanligt intro med stämningsfulla pukor och klaviaturmattor som leder in i en tillsynes behaglig fondvägg av småaviga riff som sedan växer och rent taktmässigt blir någonting annat, och precis när man fattat galoppen och börjat klappa händer glider de in i något annat och strax därefter utvecklas kalaset till ett frustrerande taktkluster som i vanliga falla gör att jag tappar intresset. Men precis där och då bryter de mönstret och släpper in sångaren James LaBrie. Det känns nästan uträknat. Ha, klart det är – men jag gillar det!

Således, med samtliga Dream Theater-album i åtanke kan jag utan tvekan säga att bandet aldrig varit så bra som 2011 och i låten “On The Backs of Angels”. Återstår bara att se om de kan upprepa proceduren på kommande, självbetitlade, plattan. Det hoppas jag verkligen!

Advertisements

Skriv en kommentera

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s

%d bloggers like this: